Desmo

Generös-paradoxen: ger man får man, tar man förlorar man

Buddha sa: “Att ge ger lycka på alla dess nivåer” (fritt översatt), på engelska: “Giving brings happiness at every stage of its expression”. 

Modern forskning bekräftar vad gamla icke-religiösa och religösa tänkare länge har vetat, generösa människor mår bättre och får också tillbaka mer från sina medmänniskor. I en väldigt spännande artikel från Fast Company och Science of Generosity Initiative tar de upp denna paradox kring givande. Genom empirisk forskning i USA når de tre slutsatser: 

1. Generösa människor är mer lyckliga, hälsosamma och finner större mening i livet.

2. Generösitet skapar ökat välbefinnande, inte tvärtom. 

3. Det sättet som amerikanare pratar om generösitet bekräftar punkt ett och två. 

Författarna hävdar att generösitet har mycket gemensamt med kärlek, den måste vara genuin och ömsesidig. Ju mer kärlek du ger desto mer kärlek får du tillbaka (gäller såklart inte alltid, alla har vi varit olyckligt kära). Vi på Desmo gillar dock detta tankesätt, genom att genuint bry sig om andra så får man också omtanke och kärlek tillbaka. Nyckeln som vi ser det är att vara just genuin, att ge för att man verkligen bryr sig och inte för att få något tillbaka. Att universums lagar sedan råkar belöna detta är bara ett plus.

Låt 2013 bli ett år i generösitetens tecken, det mår vi alla bra av! 

Artikeln hittar ni här. 

En gripande tävling har avslutats…

Glad Lucia på er alla!  

Som en del av er redan vet så har vi tillsammans med CDON.COM haft en tävling där man kunde vinna 10 000 kr att ge till sin favoritorganisation och 5 000 kr att handla för, sponsrat av CDON.COM.

Vi hade aldrig kunna förbereda oss den fantastiska resa som denna tävlingen tog oss på, flera tusen givare tog sig tiden att berätta om sin relation till just “deras” organisation. Som inte det vore nog så var berättelserna fantastiskt gripande, känslosamma, personliga och alldeles underbara. Det var verkligen ingen lätt uppgift för vår jury att välja bara ett bidrag som skulle få det stora priset. Ett bidrag berörde dock oss och juryn extra mycket. Zabina som gav till Cancerfonden skrev så här: 

Min pojkvän har Cancer. Han är 22 år och har hjärntumörer. Jag älskar honom mer än någat annat på denna jord och vi har precis förlovat oss. Jag vill att Cancerfonden ska få 10 000 kr så att vi en dag ska kunna gifta oss och skaffa barn. 

Cancer är en fruktansvärd sjukdom som drabbar alldeles för många. Hoppas att priset kan hjälpa till att göra julen lite lättare för Zabina och hennes pojkvän.10 000 kr kommer också göra stor nytta för Cancerfonden. 

Tack alla givare, organisationer, CDON.COM och juryn som har gjort detta möjligt!

 

WHY POVERTY?: En amerikansk mardröm

Hoppas att ni har haft en trevlig helg! 

Igår visades det sista avsnittet av WHY POVERTY?, denna gång om USAs extremt rika och hur deras rikedom har växt i förhållande till medelklassen och fattiga. En börs VD tjänar idag över 200 gånger så mycket som en arbetare, minst 10 gånger högre jämfört med 30-40 år sedan. Filmen menar att den amerikanska drömmen är en myt då det är extremt svårt om man föds i en fattig familj att göra resan till att bli rik. Extra skrämmande är när man får se hur de rika använder stora summor pengar till att lobba regeringen för att kunna öka sina rikedommar än mer. Bland annat så betalar många rika endast hälften så mycket i skatt (i procent) jämfört med medelklassen och fattiga då skatt på kapital sänktes drastiskt under George W Bushs tid som president.

Den rika rörelsen som tas upp i filmen lever efter Ayn Rands filosofiska tankar vilket i korthet bygger på en extrem form av själviskhet och så liten stat som bara möjligt. Rand menade att vi får ett bättre samhälle om alla invånare endast ser efter sitt eget hus, samhället ska därmed inte hjälpa de fattiga och svaga, de ska klara sig själva. Dock ska man vara tydlig med att säga att Rand många gånger också feltolkas för att passa in en ens egna syften. Rand var till exempel starkt emot lobbyverksamhet och ville ge utrymme för varje människas möjlighet att självförverkligas. Man kan tycka vad man vill om Ayn Rand men vi på Desmo tycker att det är klart att det som händer i denna film är i stark kontrast till det vi vill åstakomma. Vi tror att ett bättre samhälle skapas om vi visar medkänsla och gör det vi kan för att hjälpa människor, djur och natur efter bästa förmåga. 

Avsnittet kan ses här.  

WHY POVERTY?: Ljusets mödrar

Efter några tunga avsnitt i WHY POVERTY? serien kommer äntligen en ljusglimt. Gårdagens avsnitt handlade om Barefoot College i Indien där kvinnor från hela världen utbildas under 6 månaders till att bli sol ingenjörer. Många av kvinnorna kan inte läsa eller skriva därför är utbildningen mer praktiskt än teoretisk. Ett helt fantstiskt initiativ som förändrar livet för många människor. 

Allt är dock inte frid och fröjd, i serien får vi följa Rafea, en outbildad beduin från Jordanien som får chansen att åka till Barefoot men samtidigt pressas hårt av sin man och familj att inte åka. Väl på plats i Indien så hotar hennes man att lämna henne och samtidigt ta hennes barn ifrån henne om hon inte återvänder direkt. Rafea tvingas därför återvända till Jordanien efter bara en månad i Indien. Därefter får man följa hennes kamp mot tradtioner och mansdominas för att bryta sig fri och uppfylla sin dröm om arbete och sjävförverkligande. Men Rafea är stark och lyckas till slut ta sig tillbaka till Indien och avsluta sin utbildning och sedemera utbilda fler kvinnor i Jordanien i hur man kan använda solen som energikälla.  

Filmen ger en bra inblick i de dilemman som många av världens kvinnor upplever på en daglig basis, i ett totalt mansdominerat samhälle är det extremt svårt att bryta sig loss från hemmet och ta sig ut i arbetslivet. Som vanligt när det kommer till fattigdom så är problemet ofta mer komplicerat än man först tror. Det har till exempel visat sig att hjälper man kvinnor så blir spilleffekterna betydligt större då de tenderar att i större utsträckning än män fokusera på utbildning till sina barn. Därför fokuserar mikrolåns initiativ ofta på kvinnorna. 

Såg ni filmen? Vad tycker ni? 

Ljusets mödrar kan ses här. 

WHY POVERTY?: Kopparkuppen

WHY POVERTY? fortsätter att lyfta upp några av orsakerna till världens fattigdom, denna gång går man djupare på frågan om fattiga länders naturresurser används på rätt sätt. Zambia har en av världens största kopparfyndigheter som inbringar många miljarder årligen till de internationella gruvbolagen som äger gruvorna. Genom “kreativ” bokföring betalar dessa bolag lite eller ingen skatt till Zambia, faktum är att trots miljarexport så är gruvdriften en förlustaffär för Zambias folk då staten enligt avtal måste betala för all el som gruvbolagen förbrukar. Vart går då pengarna? Jo, till Schweiz och andra rika länder där bolagen har sina huvudkontor. 

Man blir mild sagt väldigt upprörd av detta, Zambia och många andra fattiga länder har enorma naturresurser som skulle kunna lyfta folket ur fattigdomen. Istället pågår i många fall en rovdrift som inte bara leder till att pengarna hamnar utomlands utan också till miljöförstöring då kontrollen av gruvdriften är minimal.

Vad kan vi som individer göra? Vi har mer makt än vi tror, genom att handla varor av företag som tar sitt ansvar, stödja organisationer som finns på plats och sätta press på våra politiker att använda sitt inflytande så kan länder som Zambia fördela sina rikedomar på ett sätt som gynnar hela befolkningen. 

Kopparkuppen kan ses här. 

WHY POVERTY?: Hit med pengarna!

Igår gick andra delen av WHY POVERTY? följetongen. Temat för kvällen var insamling från rika till fattiga länder. Framförallt fick man följa rockstjärnorna Bono och Bob Geldofs 20-åriga kamp för att bekämpa Afrikas fattigdom. Allt började med svältkatastrofen i Etiopien i mitten av 1980-talet, vissa kommer kanske ihåg Band Aids stora konsert som samlade in många miljoner till just Etiopien? Efter det följde intensivt lobbande för att få världens rikaste länder att avskriva de stora skulder som Afrika hade till den rika världen. Under långa perioder betalade Afrikas länder mer i ränta och amortering än vad de fick i bistånd. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet fick de äntligen igenom skuldavskrivningen genom smarta kampanjer och påtryckningar till världens mäktigaste politiker. En fantastiskt historia som dels visar på vad trägen envishet kan göra och en inspiration för oss andra att det faktiskt går att förändra. 

Dock är inte filmen en hyllningshistoria för kändisar som samlar in pengar, stor vikt läggs också på att lyfta fram den kritik som finns mot att rika länder ska diktera vad fattiga länder behöver. En viktig poäng som tas upp är att fattigdom ofta representeras av kändisar i väst istället för de drabbade på plats. Lösningen måste ske från gräsroten och människor ska ges möjlighet att förändra sina liv själva med rätt stöttning och hjälp. Många organisationer jobbar idag efter en modellen där en hållbar lösningen skapas genom hjälp till självhjälp. Det Bono och Bob Geldof har gjort är dock ovärderligt för att skapa rätt förutsättningar att bygga vidare på och inte minst öka kännedomen om fattigdom för den stora allmänheten. Bono är också noga med att berätta att han önskar att han inte ska behövas som talesperson i framtiden; fattiga länder ska kunna lyfta sig själva ur fattigdomen. Filmen kommer vara en stor inspirationskälla för oss framöver. Som ett exempel på att vi alla har en roll att spela för att göra världen bättre! 

Avsnittet kan ses i efterhand här. 

Om ni är intresserade av att hjälpa till med fattigdomsbekämpning så rekommenderar vi gärna några av våra samarbetspartners: 

- ActionAid

- UNICEF

- Rädda Barnen

- FN Förbundet

- WaterAid

- Vi-Skogen

- Hungerprojektet